Född:
2022-05-27
w 67
- Vit siamesögd
Länk till Stamtavla
Genetiskt:
ns 33
- Brunsmoke siamesmaskad
Blodgrupp:
A/A
Diversity:
33%
Bärare av:
Dilution
Långhår - M4
HCM-skanning:
Normal
2023-10-31
2024-10-15
DNA:
Fritestad via MyCatDNA
HD:
1/N
PL:
Normal
Utställning:
Resultat:
SOL 2023-04-15
CAC
SOL 2023-04-16
CAC
Om Tonks
Tonks fick tyvärr en dålig start i livet, jag gick in i väggen när hon bara var någon vecka gammal & klarade inte av att socialisera som jag borde...
Sen blev det etter värre av att ingen ur Glastron-kullen hade hittat hem så jag vågade inte sätta de i en en inhägnad i vardagsrummet som jag brukar - av rädsla att de skulle bli "leksaker" till de äldre.
Hon var däremot mycket tuffare än sin bror Moody redan från start! När han inte vågade gå fram så tordes hon ändå & så "boxade" hon på den nya grejen!
Hon lärde honom massor, men båda blev ändå "skyggare" än de borde...
Hon chockade mig sen med att vara den första hona nånsin som började löpa några dagar innan hon var 20v gammal!
Jag oroade mig då för livmoderinflammation & andra saker (för det är inte bra för en katt att "tomlöpa") men jag hade inte väntat mig att hon också skulle bli den första honkatt jag haft som strilade (markerade revir) när hon löpte!
Att få kattunge gjorde Tonks mycket gott, hon blev direkt mer trygg & självsäker men att förlora Arutha tog också ovanligt hårt... hon letade honom i månader även om jag visade honom för henne...
Det blev snabbt planerat omparning eftersom Bruno (pappan) började vara otrevlig mot sin bror & kastrering kom på tal, jag ville ju inte heller att Tonks skulle fortsätta strila. Men vi fick vänta lite på att hon skulle börja löpa, en av få som inte börjat löpa när kattungarna varit ca 3v (de med bara en unge har löpt tidigare).
Andra gången gick det bättre med tre små & även om hon i princip direkt efter födseln ville ut ur sovrummet (precis som sin mor) så var hon snabbt tillbaka. Första katten som jag "rastat" som en hund, när hon gick till lådan frågade jag om hon behövde gå på lådan & då sprang hon till dörren för att hon ville gå på den vanliga lådan, inte den i sovrummet!
Hon har nog varit den bästa mamma jag haft, t.o.m. dragit igång ungarna för race i lägenheten när de blev nog gamla för det.
Kastrerades i mitten av oktober så nu ska jag bara vänta på att hormonerna går ur kroppen helt (tar ca 6 mån) för att se vilka beteendeförändringar hon får.
Det märks att hon inte mår bra av att bo med många andra katter - även om hon verkligen vill ha någon att leka med! - för hon blir mer osäker då än om hon är avskiljd från de.
gre